Äntligen regnar det i Malmö - fem bra saker med det!

Postat i Okategoriserat kl. 13:17 av | Kommentarer (1) |

Äntligen är det som vanligt igen. Regn, runt nollan och mulet. Och som vanligt börjar alla snöälskande människor att gnälla: "Det är mycket bättre med -5 och snö, det blir ljusare då" eller "Den skånska råa luften känns mycket kallare än den torra norrländska". 

Själv älskar jag det skånska vintervädret. Flytta till Norrland om ni inte står ut säger jag till dem som gnäller. Men för er som stannar kvar, här kommer fem goda anledningar att älska regnet och snösmältningen:

1. Man känner igen sig
Sen jag var liten har jularna i Skåne mestadels varit gröna, mulna och regniga. Vi vill ha det så, vi Malmöbor. Är man uppväxt runt Möllan minns man grönskan i Jesusparken, inte snöbollskrigen på gårdarna. Så låt oss få ha våra gråa, råa regniga vintrar ifred. Snön får gärna stanna i norra Skåne.

2. Man kan redan skymta grusen under snön på Hyllie IP
Vinterträning för fotbollslaget ska innefatta regn, en lerig grusplan på Hyllie IP och blåst. Det härdar, så skapar man SM-guld. Inneträning i uppvärmda konstgräshallar är för mesar, nej ut i blåsten och spela. Något som vi hittills knappt har kunnat pga Malmö Stads urusla skötsel av planerna, som innebär att de är fulla av is och snö. Men nu börjar man kunna se gruset under, snart ska fotbollstjejerna komma hemma leriga och trötta. Underbart och med seriesegern inom hägrande räckhåll.

3. Grått är det nya svarta
Alla som är det minsta modemedvetna har väl knappast missat att grått är det nya svarta. Så nu när den mer normala gråa nyansen börjar visa sig i Malmö är det bara ett tecken på att Malmö (som ju redan är Sveriges kulturcentrum) snart också är Sveriges design- och modecentrum.

4. Det blir ännu mysigare på stans caféer
Malmö är Sveriges cafétätaste stad. Och visst har det varit OK att mysa på café med snön utanför, men känslan av att komma in på Brunos, Sorl, Solde, Systrar & Bröder eller Simpan när det blåser, regnar och är grått ute är helt överlägsen. Då smakar espresson bäst, kanelbullen är godast och en tidning kan räcka hur länge som helst.

5. Man kan cykla igen
Visst har det funnits en och annan som cyklat omkring i snömodden på de isiga gatorna. Men underlaget är trots allt inte cykelvänligt när det snöar, men nu börjar men få förhoppningar om att kunna ta cykeln till stationen eller minc igen. Ett helt överlägset transportmedel som ju dessutom är miljövänligt. Så bort med snön och fram med cyklarna säger jag.

Så varsågod, fem tunga argument att slänga i ansiktet på alla snöälskare som surar för att vårt älskade skånska gråväder äntligen har hittat hem till Malmö igen. Slit dem med hälsan.
Annons:

Fast i Ipad träsket

Postat i Okategoriserat kl. 21:52 av | Kommentarer (1) |

Jo så är man då fast i träsket. I-pad träsket. Går knappt att sätta sig i TV-soffan eller vid frukost bordet utan att kolla in "paddan" lite. Läsa några nyheter man inte egentligen behöver, kolla om det finns någon ny cool app att ladda hem samt slösurfa lite. Absolut inget jag måste göra, men det känns ändå lite som ett måste.

Så lite måste jag ju ändå undra. Kommer min kära I-pad göra livet enklare för mig, skapa lycka och framgång samt hjälpa mig i mitt arbete. Tveksamt tror jag, men några gånger har den faktiskt varit riktigt bra:

1. På resan
Ibland orkar man inte släpa med sig datorn vid en kortare resa. Allt man gör är ju att läsa och skicka mail, leta information på internet och kanske blogga lite. För det duger I-paden alldeles utmärkt. 

2. På möten
Keynote i I-pad är en verklig hit. Har redan kört några presentationer direkt från "paddan" och det fungerar alldeles utmärkt. Att göra dem är fortfarande betydligt enklare och snabbare på datorn, men för redigering och presentation räcker det med min I-pad.

3. I soffan
Familjen brukar inte jubla när jag sitter med datorn i knät framför TV:n. En I-pad är mycket enklare att smyga med, går att gömma inuti tidningen och protesterna från familjen har minskat. Och Splintercell är riktigt bra på I-paden, jag kan verkligen rekommendera det. Ett fynd för 7 spänn.

Så visst har min I-pad ett liv efter jul, jag är säker på att det finns mer att upptäcka. Men nu är det dags att återgå till en mycket viktigare fråga: Ska jag byta vårt Wii (som inte använts på ett tag) mot en XBox 360 med Kinect? Eller bara köpa en PS3:a istället. Svåra frågor så här på kvällskvisten.

Affärsmöjligheter i Österrike - jag bjuder på idéerna

Postat i Okategoriserat kl. 00:12 av | Kommentarer (4) |

Efter att ha tillbringat en vecka i Österrike (Linz och Wien) tillsammans med några av småbolagen i Öresundsregionen, har jag också spanat efter nya affärsmöjligheter utanför IT-branschen. Så för den hugade entreprenören kommer här fyra affärsidéer att sno:

Flygplatslogistik

Wiens flygplats har antagligen den sämsta logistiklösningen i hela Europa. I någon form av Österrikisk demokratisk anda har varje gate fått en alldeles egen säkerhetskontroll. Rättvist - javisst. Effektivt - inte alls. När paret framför oss, med varsin kaffekopp i handen (klart mer än 100 ml) insåg att de inte fick ta med sig det genom kontrollen bestämde de sig för att dricka upp kaffet. Nu var ju problemet att de redan skickat in alla sina väskor och kläder genom röntgenmaskinen, med följden att resten av passagerarna fick vänta medan de drack sitt kaffe. Jag skulle bli mycket förvånad om något enda plan i rusningstid lämnar i tid, vårt var 45 minuter sent. Så varsågod alla logistiknördar, åk till Wien och bygg om flygplatsen, snälla.


Starta ett kreditkortsföretag
Jo, jag vet. Det finns redan flera st. Problemet är bara att de flesta näringsidkare i Österrike vägrar att ta kreditkort. Nu pratar vi inte bara om taxibilar, gatukök och knallar. Nej, det inbegriper även hotell (hotellet vi bodde på tyckte helt frankt att 4 000 Euro är väl inga problem att betala kontant), Burger King, Starbucks (nej, vi har stängt av maskinen för idag 3 timmar före stängning) massvis med restauranger, varenda pub, diskotek, ja det mesta faktiskt. Ibland fungerade kortet i automaterna i tunnelbanan, för det mesta inte. Så någon med fantastisk förmåga att implementera kortläsare, kör igång ett bolag i Wien. Världen kommer att älska er, i varje fall den moderna som använder kort (och kanske snart mobiler för att betala).


Såstillverkning
Visst det är ju gott med Wienerschnitzel. Men det är väl ändå dags för lite produktutveckling även här. Panerat kött, potatis i någon form och citron. Sen är det liksom klart. En schyst sås hade väl varit på sin plats för att förhöja själva rätten. Så alla ni med matlagningsintresse, utveckla lite skojiga såser att öka smakupplevelsen med. Och glöm det där med ansjovis, det är något vi själva hittat på. Inga ansjovisar i Wien så långt ögat kan nå. Men lite sås till schnitzeln hade suttit fint.


Konceptrestauranger
Jodå, det finns sådana i Wien. Hur coola som helst. Och fyllda med rök. I Österrike är det liksom lite tvärtom, rökarna får bästa borden och bästa utsikten vi andra får trängas i hörnan bredvid toaletten. Här finns det också stora möjligheter för den glade entreprenören. Gör en ny restaurangkedja, där det faktiskt går att smaka maten man äter. En genial idé.


Nu ska det sägas att veckans resa utan tvekan varit otroligt positiv, speciellt för alla företagen som följde med. Men det är ju alltid kul att det också finns nya möjligheter för en glad entreprenör.

Utan kontanter i Österrike

Postat i Okategoriserat kl. 10:34 av | Kommentarer (1) |

”Nej, vi tar inte kort” ”Kreditcarte, es tut mir leid aber nichts”. Ja så har det låtit hela dagen, i taxibilar, på restauranger, på hotellet i Wien (som glatt tyckte att vi skulle betala 3700 Euro i kontanter), på cafeer mm mm. Nu är det 2010. Men i Österrike råder någon typ av medeltidsstämning, mysigt ibland men mestadels riktigt irriterande. 

Vi berättade för vår vänliga värd på Softwarepark Hagenberg nära Linz. Han skrattade, jo ni är så ”moderna” i Sverige. Här i Österrike är vi lite mer traditionella, vi gillar kontanter. Så det gäller att ladda kreditkorten och ta ut i allehanda bankomater så mycket det går. Förutom så klart på McDonalds, H&M och Starbucks. Där fungerar det med kort, tack och lov för amerikansk och svensk kultur.

Något som däremot fungerar väldigt bra i Österrike är tågtrafiken. Här är det massor av snö, men tågen går i tid och kommer fram i tid också. Helt fantastiskt, själv är man ju luttrad med Öresundståg och SJ som ställer in och försenar vid minsta lilla snöflinga. Kanske skulle DSB First och SJ ta ett studiebesök i Österrike och ta reda på hur de klarar av att hantera all snön.

Nu sitter vi i varje fall på tåget på väg hem från Linz tillbaka till Wien för ytterligare några dagar med möten. Det känns redan som en lyckad resa, flera av företagen vi mötte idag vill träffas igen för att samarbeta med företagen vi hade med oss och det var hela syftet med resan. Själv har jag lyckats hitta massor av energi till nästa års utmaningar, bl a i hur vi ska kunna hjälpa branschen att bli mer internationell.

Man får annars lätt skidåkningsabstinens (läs svår) här, speciellt idag i Hagenberg med gnistrande snö och strålande solsken kombinerat med -2 grader. Någonstans kände man att det hade varit riktigt nice att ta tåget åt andra hållet och hoppa av i Innsbruck istället, men plikten kallar och morgondagen är fylld av möten. Tur att alla är så positiva till oss och våra företag, då kan skidåkningen vänta ett slag.

En kväll på akuten

Postat i Okategoriserat kl. 23:32 av | Kommentarer (4) |

Ambitiöst tänkte jag. Ut och springa runda med hunden. Trampade snett efter halva rundan, tappade balansen samtidigt som hunden drog. Åkte i backen, vänsterhanden rakt in i revbenen. Jätteont. Men gjorde färdigt rundan och trodde det skulle gå över. Kom hem, ännu mer ont och iväg till akuten söndag kväll. 

Akuten i Malmö är helt nybyggd. Invigdes för bara några månader sen, i glada färger och ett helt runt hus. Vet inte varför, kanske ska man tänka glada tankar och bli frisk eller något sånt. I vänthallen blandas ljudet från TV-apparaterna med bakgrundsmusik - varför då undrar man. Men jag ställer mig snällt i kö och väntar. Inser att det kommer att ta tid, men blir inkallad efter bara en timme.

Nu var det ju bara till patientsorteringen som jag kom och sköterskan konstaterade snabbt att det nog vara några revben som spruckit lite. Bäst att låta doktorn titta säger hon som om jag vore sju år gammal. Visst säger jag. Hon visar in mig i ytterligare ett väntrum inne på själva akutavdelningen. Här finns det inga TV apparater, bara några gamla veckotidningar från 2008 samt 4 nr av Svensk Golf (spelar varenda läkare golf eller har svenska golfförbundet lyckats infiltrera sjukvården).

Här börjar den långa väntan och tid att fundera, medan värken i bröstet ökar. Skrev ju faktiskt min C-uppsats i hur man kan effektivisera vården men inser snabbt att inget tyvärr har hänt trots att det var över 20 år sedan. 1 läkare ska ta hand om ca 30 patienter medan 10-talet sköterskor och undersköterskor springer omkring och försöker organisera avdelningen. Större delen av deras tid går åt till att:

1. Lugna sjuka personer som tycker att de fått vänta för länge
2. Prata med arga människor som tycker att de fått vänta för länge
3. Väcka tysta människor (så att de inte dör) som fått vänta för länge

Emellanåt hinner de också med att sortera gummihandskar och provrör, ringa runt till andra sjukhus och diskutera en hypokondriker (som jag numera vet både namn och personnummer på) samt prata skit om dagpersonalen. Allt medan läkaren springer omkring och de andra tycker synd om henne "nu har hon ju jobbat 10 timmar utan att hinna äta".

För säkerhets skull väcker de killen bredvid mig. "Nu ska du snart få ett rum så att du får träffa doktorn" säger sköterskan. Jodå, 2 timmar senare får han sitt rum minsann. När doktorn dök upp vet jag inte. Själv hade jag turen att få ett rum redan klockan 03.00 och doktorn dök upp 30 minuter senare. Undersökningen tog 5 minuter: "Du har lyckats spräcka 2 revben. Inget att göra något åt, här är några smärtstillande så får du hämta resten på apoteket i morgon. Tänk på att inte köra bil bara. Och förlåt att du fått vänta". 

Man undrar ju trots allt varför inte sköterskan som redan klockan 20.30 kvällen innan ställde exakt samma diagnos inte bara kunde fått skicka hem mig och låtit läkaren tagit hand om de riktigt allvarliga fallen. En ansvarfråga säger de flesta. Maktfördelning säger jag, gammal förlegad maktfördelning där läkaren uppenbarligen är den enda som kan avgöra vad det är för fel på patienten. Alla man pratar med är för en förändring av maktstrukturen: Läkare, sköterskor, patienter, chefer. Så varför händer inget. Man undrar ju...

Efter 2 dagar och ett konstant intag av smärtstillande tabletter inser jag värdet av en bra offentlig sjukvård. Men en lite bättre fördelning av makt och ansvar hade nog kunnat göra vården både effektivare för patienten och till en bättre arbetsplats för de anställda. Det hade ju alla tjänat på.

Hundhår och höstlöv

Postat i Okategoriserat kl. 15:58 av | Kommentarer (0) |


Både hunden och träden fäller för tillfället. I hundens fall är det gigantiska hårbollar som fyller hela huset och dyker upp precis överallt. Efter ett tag ger man upp och funderar istället om det går att deportera hunden till garaget under en period, så att hårtussarna stannar där. Dammsugaren har blivit ens bästa vän, tyvärr för den en ojämn kamp mot hundpälsen som tycks ha oändliga resurser i att lämna spår efter sig i huset.

Även trädgården har bestämt sig för att skapa mängder med ganska meningslöst arbete. Hela trädgården är för tillfället fylld med med vackra men ack så besvärliga löv. Emellanåt tänker jag att de kan få ligga där, men så ibland får jag för mig att de kanske borde räfsas upp och läggas i komposten. Speciellt idag, när oron över eftermiddagens guldstrid i allsvenskan, gnager inom en som en irriterande ökenråtta som letar efter ett nytt bo. Meningslöst känns det i varje fall, terapeutiskt kan det vara ibland.

Men det är kanske så att vi ibland behöver helt meningslösa sysselsättningar, räfsa löv eller städa upp hundhår, för att värdesätta det som ger mening. Hjärnan kanske behöver ta en time out, slippa tänka och oroa sig, för att kunna ta itu med det som verkligen kräver att man tänker och gör kloka val.

Å andra sidan är ju dessa meningslösa arbetsuppgifter alltid en anledning att göra något helt annat. Som att se på Milan på TV eller skriva en blogg. Och samtidigt dessutom.

En resa kan vara många saker

Postat i Okategoriserat kl. 09:53 av | Kommentarer (0) |


Att resa i Kina och Hong Kong innebär många olika saker. Ibland reser man långa sträckor med flyg och ibland kan en resa vara väldigt kort. Som här, i Hong Kongs tunnelbana, där en resa bara vara 10 sekunder med rulltrappan. Men som tur är guidar den snälla pingvinen oss så att resan blir riktigt trygg. Genom att hålla i räcket i rulltrappan blir resan riktigt trygg.

Nu ska jag villigt erkänna att båda jag och min reskamrat Philip fuskade flera gånger och åkte utan att hålla i räcket. Och, tro det eller ej, vi kom säkert fram till vår destination (nästa våning) då också. För Philip - iförd sandaler - gällde det också att akta tårna i rulltrappan, en ytterligare uppmaning från vår vän pingvinen.

För övrigt är nog tunnelbanan i Hong Kong en av de bästa i världen, förutom möjligtvis att den slutar att köra redan kl 1 på natten. Men annars kör den med väldigt täta intervaller, det är mycket rent och snyggt samt kostar ganska lite. För den som besöker Hong Kong första gången är det en bra idé att skaffa ett Oyster-card som man laddar med pengar, sen är det bara att åka.

Det finns många fler kul bilder och skyltar, några av dem dyker säkert upp i bloggen framöver.

Kategorier

Länkar

Arkiv